Allt handlar om hundarna

Björn Lindberg beskriver sig själv som en nörd. När han fastnar för något, ja då finns liksom inget stopp. Så blev det när jakten kom in i hans liv. Nu är det bara hundjakt efter rovvilt som gäller. Och allra mest rävjakt med stövare.


Det egentliga intresset för jakthundar började med en tysk jaktterrier. Nu börjar jakt med stövare ta över, men det mesta talar för att Björn Lindberg också alltid kommer att jaga med terrier, som till exempel foxterriern Bruce.

Det är inte tal om att ta sommarsemester. Det är då Björn Lindberg jobbar som allra mest, så långa och så täta skift som möjligt. Ledig är han när vintern kommer, när det är läge att släppa stövarna på frisök efter räv. Men så har det inte alltid varit.


Nej, jag kommer inte från en jägarfamilj. Uteliv och skog har alltid funnits där, och fisket, men familjen har ett ställe i Värmland och det där med älgjakt började locka allt mer. En sak ledde till en annan, ju mer jag fick vara med under jakt desto större blev intresset. Och när jag fattade det där med hundens betydelse, ja då var det kört, säger han och skrattar i vårsolen vid den lilla gården i Finspångsskogen.


Ja, numer bor den före detta stadsbon en bra bit från allfartsvägarna. Också den flytten har med jakten och hundarna att göra.


Det var ett speciellt liv att bo i lägenhet i storstan med ett helt koppel jakttokiga hundar. Jag har längre till affären härifrån men livet, eller snarare den här livsstilen, är betydligt enklare, säger Björn just när en terrier studsar upp i hans knä.


För inte så länge sedan bodde Björn i lägenhet i storstan. Det var en utmaning, med tanke på det extrema intresset för jakthundar. Livet är enklare nu, på den lilla gården i skogen.

I hundgårdarna bakom huset finns ett antal terriers, en blandras och ett par stövare. Men det började med en helt annan typ av hund.


Ja, när jaktintresset växte hade jag en riesenschnauzer som jag började gå eftersök med. Suget efter en hund till ökade och när jag fick chansen att ta över en tysk jaktterrier som ansågs oduglig och kallades monster, ja då kunde jag inte motstå den utmaningen.


Det visade sig vara ett klokt val. Den terriern blev med tiden en helt annan hund. Från älg i norr till mink i söder, Björn och hans första terrier jagade allt lovligt vilt och dessutom allt oftare.


Det var som att öppna en dörr, som att hitta det jag verkligen vill hålla på med. Och ja, det var första steget till att bli den totala jaktnörd jag är idag, säger han och skrattar.


Terrier nummer ett följdes av nummer två, som visade sig ha ett extremt intresse för rovvilt. Man kan faktiskt säga att den hunden lärde upp och formade den jägare Björn Lindberg är idag, en specialist på rovdjursjakt med hund.


Nästa steg var egentligen naturligt. Visst, jag var insnöad på tysk jaktterrier men behövde en drivande hund, en stövare, som komplement. Av en tillfällighet fick jag kontakt med en kille som hade en valp över, en blandras där bland annat den amerikanska rasen bluetick coonhound fanns med i mixen.


Det var så rävjakten kom in i bilden på allvar. Björn beskriver den utveckling som följde med orden trial and error. Det handlade helt enkelt om att envist prova sig fram.


Jag kunde egentligen ingenting om stövarjakt och framför allt inget om hur rävar fungerar. I början såg jag sällan rävarna som hunden drev men man lär sig av alla misstag. Idag brukar jag hitta bra ställen att passa på när drevet går, säger han med ytterligare en terrier på väg upp i knät.


Just det där beskriver Björn Lindberg ganska bra. Han kunde inget från början men det stora intresset tillsammans med envisheten, och inte minst på grund av utmaningen, ledde till en allt större erfarenhet och så småningom till en uppenbar skicklighet.


Jag la ner galet mycket tid på att prägla den stövaren på räv. Och ju mer jag höll på, desto bättre blev hunden. Det jag lärde mig då, och som jag är säker på, är att det inte finns någon egentlig genväg för att få fram en hund som är specialist. Massor med tid i skogen är det som gäller.


Plus en sak till. Kvalitet.


Ja, med tiden lärde jag mig att försöka satsa på kvalitet under injagningen. Jag vill vara så säker som möjligt på att det vilt som hunden får tag i att jaga, är just det vilt jag vill att den ska jaga. Den taktiken handlar om att bejaka rätt vilt så mycket som möjligt, i stället för att ständigt behöva korrigera hunden när den följer fel vittring.


Treeing walker coonhound är en ny ras i Sverige, just upptagen i Svenska Stövarklubbens familj. Men mycket talar för att rasen kommer att få fäste här, tack vare jaktegenskaper som passar bra för jakt på räv och andra rovvilt.

Just det där satsade han mycket på med stövare nummer två, tiken Tesla, ur den amerikanska rasen treeing walker coonhound.


Jag var i skogen med Tesla i tid och otid, nästan oavsett omständigheter. Hade jag en ledig stund la jag den tiden på att jaga in henne. Man är väl galen, men den satsningen har faktiskt lönat sig, säger Björn Lindberg med ett leende.


Visst lönade det sig. Det blev höga poäng på drevproven och det ledde till en plats under Räv-SM för stövare 2019. Den fortfarande unga tiken ledde hela tävlingen efter första dagen på avundsvärda egenskapspoäng.


Hon är drevsäker, snabb och skallet är fantastiskt. Vi hörde henne på två kilometer i motvind under provet. Nu satsar jag stenhårt på den här rasen, jag tror att treeing walker coonhound har en framtid i Sverige som rovviltshund.


Den där nördigheten, förmågan att satsa enormt på det som intresserar, gör att den som känner Björn Lindberg inte är särskilt tveksam. Om någon kan få upp en ny stövarras på rävjägarnas himmel i det här landet, så är det han.

Vid sidan om jakt på räv och annat rovvilt med egna hundar, är Björn jaktledare på en stor mark. Det åtagandet, tillsammans med den egna jakten, brukar resultera i närmare 120 jaktdagar per år. Ovanpå det jobbar han, förutom att den lilla gården ska skötas.


Jag ger avkall på mycket, också den sociala biten. Alla semesterdagar plus en hel del tjänstledigt handlar om jakt på ett eller annat sätt.


All jakt med hund efter rovvilt är Björn Lindbergs favorit. Räv hamnar förstås högt upp på listan men under senare år jagar han gärna lodjur med sina hundar.

Han har på ganska kort tid sett ur ett jägarlivs perspektiv skaffat sig stor erfarenhet. Och som det brukar vara med rutinerade hundförare, blir skottet allt mindre viktigt.


Visst vill jag belöna mina hundar efter ett bra jobb med ett fällt vilt, men numer handlar min jakt om hundens arbete, om att förbereda och träna unghunden, att se hur den utvecklas. Det är också härligt och spännande att läsa hundens skall och rörelser för att förstå vad som händer under jakten, det man lär sig där ger en ännu mer intressant, spännande och effektiv jakt.


Du är alltså knappast en tålmodig passkytt?


Nej, knappast, säger han och skrattar högt. Jag vill kunna vara aktiv i skogen, jag vill följa det hunden gör och jag vill kunna anpassa mig och det jag gör till det vilt hunden jagar.


Vi sitter tysta en stund i försommarsolen med tomma kaffekoppar på bordet. Vi har en terrier var i knät när Björn Lindberg efter en stund sammanfattar det han tror är skälet till hans enorma jaktintresse.


Man blir aldrig fullärd som jägare. Det blir ingen. Varje släpp, varje jakt, alltid finns det något litet eller stort att ta med sig bland erfarenheterna. Det är nog det största skälet till att jag jagar, det tar liksom aldrig slut.

Han har så rätt, jaktnörden Björn Lindberg.


Fakta

Namn: Björn Lindberg

Bor: I Finspångs skogar


Intressen:

1: Rovviltsjakt med egna hundar

2: Jakthundar

3: All annan jakt

Familj: En son på 15 år


Hundar:

Två tyska jaktterrier, Hector och Terror

Två foxterrier, Bruce och Vissla

Två treeing walker coonhound, Tesla och Embla

Plotthunden Colt, som Björn äger tillsammans med en jaktkompis



Andra läste också