Mästerskytt tack vare jakten

Jakten fanns från början. När Nathalie Larsson var tre år hjälpte hon till i slaktboden och i sexårsåldern började hon hänga med sin pappa när han släppte jaktstinna drevrar. Med tiden blev jaktskyttet så roligt att hon började tävla i skytte, vilket resulterade i två EM-guld. Och nu är cirkeln sluten, nu är det bara jakt som gäller igen.


Att tävla i skytte på elitnivå kräver mycket, både tid och engagemang. Då finns inte tid för jakten, i alla fall inte tillräckligt med tid. Nu föredrar jag att jaga, jag vill lägga min tid i skogen, inte minst med en egen hund. Men skyttet gav mig väldigt mycket, inte minst ett bra jobb, säger Nathalie Larsson som arbetar för SOK, Sveriges olympiska kommitté.


Jaktintresset vaknade tidigt för Nathalie Larsson, innan elitsatsningen på hagelskytte tog över som bland annat resulterade i två EM-guld. Nu är hon tillbaka, nu har jakten tagit över igen.

Vi träffas på hennes hemmaplan i Österbybruk i Uppland. Jaktmarker har hon utanför fönstret och i hundgården står två jämthundar.


Löshundsjakten är favoriten, så är det, men visst jagar jag på andra sätt också. Det blir ganska mycket smygjakt och så förstås skyddsjakten på vildsvin sommartid.


Nathalie har två EM-guld i hageldisciplinen skeet, och vid sidan om det en lång rad titlar och fina placeringar. Men allt det började med jakten.


Jag var mycket i skogen redan som jätteliten eftersom min pappa är en hängiven jägare. Det finns en historia från när jag var tre år och hängde i slaktboden. Någon sa att jag måste gå hem men då sa jag att jag måste få vara kvar tills man tog bort huvudet från älgen. Och på den vägen är det, säger hon med ett leende.


Hon hängde med sin pappa och hans drevrar innan hon började skolan och vid 13 års ålder tog hon jägarexamen. Det tydliga jaktintresset gav henne med tiden kompisar som hade samma intresse. Under lågsäsongen handlade det mycket om skytteträning och det blev snabbt uppenbart att Nathalie Larsson hade en speciell känsla i, och en tydlig talang för, hagelskyttet.


Först handlade det mest om att hänga med kompisar på skjutbanan, skyttet var helt enkelt ett sätt att umgås. Då fanns inga som helst planer på elitskytte.


Men det ena ledde till det andra, Nathalie blev bättre och bättre och hennes resultat i skeet öppnade dörren till junior-EM. Då var hon 18 år.


Jag blev trea där och insåg att det kanske skulle fungera att satsa seriöst.


Så blev det. 2005 tog hon sitt första EM-guld som förstaårssenior. Den medaljen fick betydelse, den blev en dörröppnare. Sveriges Olympiska kommitté fick upp ögonen för den unga mästerskytten, vilket gav möjligheter till ännu mer tränande och tävlande. Vid OS i Peking 2008 blev Nathalie fyra och 2009 tog hon sitt andra EM-guld.


Skytte på världsnivå handlar väldigt mycket om det mentala. De sista duvorna på en tävling, då är det mental styrka och förmåga till koncentration som gäller.


Nathalies största styrka, enligt henne själv, är ett bra grundpsyke. Men hon tog under elitkarriären också hjälp av en mental rådgivare och där lärde hon sig en viktig sak.


Ja, jag lärde mig att fokusera på utförandet, inte på mina känslor.


Det låter som om den taktiken går att applicera rakt av på det praktiska jaktskyttet.


Javisst, men jag är absolut inte en superduktig jaktskytt och inte det minsta triggerhappy. Att tävla i konsten att krossa lerduvor är en sak, praktiskt jaktskytte i skogen är något helt annat.


Okej, men din enorma erfarenhet av att skjuta, av att kunna fokusera på utförandet i stället för på känslor och trycka av i rätt läge måste väl ändå vara en bra grund för allt skytte, också i verklig jakt?


Jo, så är det väl förstås, säger Nathalie Larsson som så här långt in i intervjun tydligt visat en annan sida av mästerskytten. Hon är väldigt långt ifrån skrytsam.


Nu är elitsatsningen slut, Nathalie hoppade av den högsta toppen 2011, men det blir fortfarande SM i skeet varje år. Hon hade förstås kunnat fortsätta i världseliten ett tag till men ett annat och grundläggande intresse började dra i henne. Naturen och jakten.


Som sagt, en elitsatsning tar mycket tid. Jag hann inte jaga så mycket som jag vill, som jag behöver för att trivas riktigt bra. Det trodde jag kanske inte förr, men jakten och att få vara ute i naturen är jätteviktigt.


Men Nathalie har kvar en fot i idrottsvärlden. Hon jobbar för SOK, Sveriges olympiska kommitté.


Jag älskar all form av idrott, men jag gillar ännu mer när andra idrottar än när jag själv gör det. Det gör att jag verkligen trivs med mitt jobb.


Jakt med löshund är nummer ett men Nathalie jagar på andra sätt också, och dessutom så mycket som möjligt. Hon tillbringar också mycket tid i naturen under lågsäsongen, för känslans och upplevelserna skull.

Du har två egna jämthundar, vad är det som lockar med löshundsjakten?


Samarbetet med hunden, frihetskänslan i skogen, att få röra sig över stora ytor och så det fantastiskt härliga i att få lyssna på fasta ståndskall. Men också under jakt handlar det för mig mycket om naturen, om helheten, om upplevelsen.


Men det finns en annan sak som väldigt tydligt skiljer hennes jakt från tävlingar på elitnivå i skytte.


I skogen finns inte alls prestationskrav på samma sätt. Men jag får samma berikande känsla när det går bra under jakt som jag fick när jag lyckades på tävlingsbanorna. Jag kan liksom hitta samma typ av motivation och jag är helt klart motivationsdriven.


I september jagar Nathalie älg norrut innan oktoberjakten börjar hemma i Uppland. När hundjakten är slut, och innan den börjar, är det smygjakt som gäller. Men, precis som så många inbitna jägare, är hon ofta i skog och mark utan bössa.


Det blir många tidiga gryningar och skymningar ute i markerna. Jag trivs med att bara få studera djuren, att få vara en del i det sammanhang som naturen faktiskt är.


Bond är Nathalies fjärde jämthund och den här gången vill hon satsa, med målet att få fram Bond till jaktchampion.

Nathalie Larsson har under åren haft fyra egna jämthundar men det är nummer fyra, Bond, som blir det första rejäla satsningen.


Jag vet inte hur det kommer att gå men tanken är att få fram Bond till bra placeringar på jaktprov. Huvudsaken är förstås att han och jag trivs och fungerar bra i skogen när vi jagar, men visst skulle det vara kul att få fram en duktig hund också officiellt.


Lite tävlingsinstinkt har du alltså kvar?


Jo, kanske det, säger Nathalie Larsson och skrattar, när vi öppnar grinden till hundgården för att släppa in jämthunden Bond i samtalet.


Fakta: Nathalie Larsson

Ålder: 37 år.

Bor: Österbybruk.

Jobb: Sveriges olympiska kommitté.

Familj: Make Henrik och sonen Otto.

Hundar: Två jämthundar, Laisa och Bond.

Nästa mål 1: Få fram Bond till jaktchampion.

Nästa mål 2: Jaga ännu mera.



Andra läste också